Tidens tand
Klockan, en symbol för tiden och för klass, för avslutad tjänstgöring och för konfirmation. Ingen annan accessoar (vad jag kan komma på!) bär så många associationer och medför så mycket känslor som armbandsuret. Jag minns min första egna klocka väldigt väl… Det var en klassisk barn-klocka med kardborreband som stängningsmekanism och med seriefiguren Bamse och hans vänner på urtavlan. Kanske skulle den påminna om Skalmans mat-och-sov-klocka, vad vet jag!
Min första finare klocka fick jag när jag tog studenten. En trettiotalsklocka i guld, arvegods från min pappas sida. Den är å andra sidan så fin att jag aldrig vågat bära den några längre stunder!
Nog med egna klock-associationer nu! Jag vill tala om hur man får en klocka att hålla länge. Lika länge som min farmors mammas klocka, och ännu längre. Tar du väl hand om ditt armbandsur, och det är av någorlunda kvalitet, kan det hålla i princip hur länge som helst. Och du har väl tänkt på att du kan piffa till klockan och byta stil efter tillfällig smak och trend genom att byta ut armbandet? Varva mellan färgglatt och sobert, läder och tyg och metall.
Det viktigaste när det kommer till att ta hand om din vardagsklocka är att utsätta den för så lite risker att bli blöt som möjligt. Ta naturligtvis av den när du duschar eller badar, men också när du diskar, och allra helst till och med när du tvättar händerna. Klockor (om de inte säljs som vatten-resistenta) är i regel mycket känsliga för fukt.
Sedan bör du underhålla din klocka med jämna mellanrum. Lämna in den på verkstad eller hos urmakare (https://www.urmakare.se/) med några års mellanrum för att säkerställa en jämn kvalitet.
Putsa urtavlan ibland. Och smörj in armbandet med fett om det är av läder. Om det är av tyg kan du ta loss det och försiktigt tvätta med tvättmedel och varm vatten. Det samlas mycket smuts och svett under armbandet som sliter på det.